PROMETHEUS OF THE WINDS Poem by ILIAS FOUKIS

PROMETHEUS OF THE WINDS 

Welcome again, oh, Winds

To our sleepy world..

But where were you, oh, Winds?..

You've disappeared for so much time!! 

And we've lost the aura and the impetus 

of the centuries..

At last..

A Prometheus that we had hidden

in the cellars of Dreams

rose our thoughts

with his cries to Olympus..

And we have risen our masts..

With your help now

we'll end 

our tragic idleness..

Break out Tramontana!*...

Hit us with the great urges of the North..

As much as a harsh, mythical man can do..

It doesn't matter if we'll hurt..

It's important to understand 

that history hasn't ended.. 

And that something is moving 

in this world...

Nevertheless...

Do whatever you think with your power

Tramontana..

All the rot and evil that you'll find 

in front of you..

Throw it away so it can be buried in the eternal sea...

Blow Gregale!*...

Blow as persistently and decidedly 

as you can..

You know the way..

Take us back..

As back as you can..

There, where man once understood 

that besides the body, he has a Soul too, 

that had to fit all in the poems of Homer,

where surely you have whispered these poems too..

Here and now merciful Gregale!*...

We have to learn the alphabet of Salvation

from the creator of Beauty..

And the master builder of Virtue..

Caress us Southern One!*...

Flood us with the rare, divine warmth 

of yours..

Please..

Do something for our pretty soul..

Because as we are speaking..

In this world..

Neither Lords

Nor Tyrants

Neither Orators

If you've understood..

Noone loves us..

And as it seems..

We're unnecessary people and nothing...

Take us in your enormous embrace..

There, where you held Aphrodite 

and Maria Nefeli..

So that we can ignore 

that we were once born on this Earth 

and that one day we shall die..

 But let death await...

Levante!*...

A stoical sea-storm of the centuries...

What did you think

When you saw face to face 

Achilles and Great Alexander!!!..

Wise and most respectful as you are

You knew that they had to be defeated

The Persians and Barbarism

And as you bowed before the saying..

"No harm did the Greeks do to the World"..

You gave them the credentials of immortality.. 

And you opened the road to them.. 

The one they had taken 

for the mausoleums of History...

Levante!*...

You never got tired

to spread to the world

the voices and oracles

of the Gods..

Do it again as it suits

an imperious Bard..

Here and now

We need the care of the Powers 

of Wholeness and Everything..

I'm speaking to you Levante..

Wise Wind of the Nations...

Ponente!*...

Blow, you too, Ponente,

Silently like the escape of the day..

Like the enormous prudence 

and wisdom of the sea..

Give me a little from your very blessed air..

From him where one saturday night

An hour like this..

He caressed Helen..

In the horizons of eternity...

Because it wasn't a night

Nor was it a simple love-affair..

It was a whole history..

It was Sparta that held the pen..

And the white paper was Troy...

And exactly as the Greeks understood

We understood too..

How the time had come 

To rise the masts and start..

Like the Kings

that wanted to take their girlfriends back..

We wanted to take back the world 

that we had lost...

Tramontana..

 Gregale..

  Southern One..

   Ponente..

    Levante...

Five parents in the star of the Sky..

You must do something for us...

There, where you'll gather,

Somewhere aside of the Moon

Near the planet Aphrodite..

In your gathering..

I would like to come as a messenger

For the evil that has found us...

Someone had the atrocious idea

From free people

To make us hermits...

In this full Moon

We can't see you..

Because at the window..

Barbarism is waiting to attack us...

Winds...

Like seekers and supplicants

We await a decision

From the Super Utmost Powers

At last to open the door to us...

In a while..

The Night is coming..

And the tragic soul of Humankind

will feel pain

from the Dynasty of Darkness...

Tramontana*= North Wind

Gregale*= North East or East Wind

Southern One*= South Wind

Levante*= East Wind

Ponente*= Western Wind

Translated from greek 

into english 

by Vasiliki Kalahani

FATTIGLAPPEN VID DOMSTOLEN Poem in swedish by ILIAS FOUKIS

FATTIGLAPPEN VID DOMSTOLEN

Observatörerna förutspår att
åtminstone en gång under min livstid
kommer jag att ha rätt ...

Hur kommer min rätt att se ut !
Hur gammal kommer den att vara...!
Hur kommer plånboken att vara ... tom eller full !

Jag är säker på
att orden för mitt försvar
kommer att vara lånade av de förlorade språken
eftersom det för närvarande
inte finns någon förståelig vokabulär
för att jag ska försvara mig på.


Så, som ni förstår
kommer min rätt att vara mycket gammal.

Vetenskapsmännen kommer att hitta den som ett lik
på vägen till deras professionella uppgång
och kommer att bli skrämda när de tittar på den.


De kommer bara kunna se hjälmen
full av tecken från ett förlorat liv
där det sägs klart och utan illusioner
att tillsammans med människorna misslyckade även Solen
att lysa med ljuset som de vanliga dödliga
inte hade gjort sig förtjänta av
ett kaos från stora föreställningar
som ingen vet något om de handgripliga Gudars
visdom som skulle skänkas till universum.


Det oförklarliga skulle vara att bröstet…
lederna, kotorna
som fick höra om de svarta nyheterna att

Rättvisans Gudar
aldrig var handgripliga.

De som var desperata av meningslösheten i världen
och som höll vid liv Helvetets kropp
i avgrunden.


När det gäller dygderna ....
drömmarna ...
känsligheterna...

och andra grekiska dygder ..
sannolikt ...
med en hopplös ensamvandring
bland oss.


Domarna bryr sig dock inte om
de grekiska dygderna
och om själens sanningar.


De vill ha påtagliga bevis
konkreta ...
handgripliga sådana ...

medan jag även denna gång
verkar vara mycket fattig..
trots att min rätt
som observatörerna skulle säga är
Evigt…. 

IL PROGRESSO Poesia di ILIAS FUKIS

IL PROGRESSO

A coloro che non sono ancora nati

qualcuno

con parole biblicamente accurate

annuncerà

che a noi era stato promesso in vita

che a prescindere dal nostro comportamento nella vita

superando le macerie di eventuali interrogativi

senza por tempo in mezzo

avremmo avuto un posto sicuro tra i Giusti.

Quelli che non sono nati

poiché noi ce ne andremo

riempiranno un posto vuoto…

che vivranno proprio come noi

con l’etica crudele degli irregolari.

In tal caso

difficilmente crederanno

alla promessa

che ciononostante

moriranno come Giusti.

TRADUZIONE 
Maurizio  De  Rosa 

L’INFERNO Poesia di ILIAS FUKIS

L’INFERNO

I morti

sono usi a lamentarsi tra di loro

perché in un mondo tanto grande

come il loro

qualcuno deve assumersi lo scettro del comando.

Ma per fortuna pensano subito

che non hanno anima

e si lasciano dominare dalla convinzione

che non ha senso lamentarsi

entro un silenzio di tale classicità.

Tale virtù biblica

sovrasta a mo’ di Cielo

il loro Mondo

pacifica… potente e Santa

come un Paradiso sulla cima dell’Inferno

che li governa incessante

senza farsi incantare

dall’astro lontano del Giudizio Universale.

Traduzione

MAURIZIO DE ROSA

DER GIPFEL Poem in German by ILIAS FOUKIS

DER   GIPFEL

Das einzige,

das in den gefrorenen Wüsten

der Antarktis fehlte war die Sonne,

welche es im Übermaß

nur in der Wüste der Sahara gab.

Das einzige,

das in der Hitze und am Geruch

der Sahara fehlte war die Oase,

die es nur in den

Amazonasregenwäldern gab.

Eingetaucht

in der Oase des Amazonas

fehlte mir nur noch der Gipfel,

welchen es nur in den Bergen

des Himalaya gab.

Jetzt wo ich den Gipfel

des Himalayas erreicht habe,

sehe ich, dass man

von nichts mehr träumen kann

außer über das.

Auf dem Gipfel,

Sicherheit und Friede.

Es ist so ruhig,

dass ich buchstäblich

an der Einsamkeit sterben könnte.

Und deshalb ist da ich leben will,

die einzige Lösung,

der Abstieg.

Translated: Elvira Kujovic

PENELOPE Poem in Swedish by ILIAS FOUKIS

    

PENELOPE

​=========

De blivande friarna finns på Ithaca

den sanne älskare vet jag inte var han befinner sig.

Att klättra på olivträd,

för att kanske få tag på en verklig krona.

Oliverna är eviga i Ithaca

och som denna öns ära

är träden där inte rädda

för varken höjder eller döden.

Kort sagt

de är lugna när det gäller odödligheten

och tänker på nöjet som kommer att få

deras gigantiska kroppar

och lustan att bli en säng.

För att hamna bland vågorna i havet

och kanske leda mig till den verkliga kronan.

Jag fruktar låg andlig nivå

av världens hav

som kommer att översvämma 

lilla Ithaca

jorden ...

som aldrig accepterat att bli hav

och genom att höja sin svartsjuka som hotande mast

med  Poseidons välsignelser

för lycka och en god tid i Ithaca

kommer att bli en  prospektiv krans.

Jag vänder ansiktet mot himlen

och ber för den sanne älskaren.

Himlen föddes på Ithaca

men degenererades helt  när 

han lämnade ön

och förbannad av hängivenheten

till Odysseus

tillsammans med en arme av 

cyniska och fega

som han håller där uppe

för denna glittrande Dygd 

hos vanliga dödliga

kommer att förblindas 

av det dimmiga hatet

när förvandlingen sker till en säng.

Att sträcka händerna mot horisonten

I hopp att kanske nå den verkliga kransen.

De sovande styrande  bryr sig inte

om Trojas svarta nyheter.

De kommer att vakna av en 

kvinnas mjuka händer

och förbanna sömn och drömmar

som nästan höll på att beröva dem ...

vad annars? ... och de fula gamlingarna

förväntar sig att ha ett erotiskt party.

Jag förväntar mig en varm medelhavsvind

som kanske kan visa mig routen för Odysseus båt.

Desperata Penelope ...

Gör inga sådana misstag!

Vindarna är kalla

och leder endast till Troja.

Du kommer också att hamna där

att göra sällskap med 

den otrogna skönheten

som du satte som en krans 

på världens ansikte,

en krans av demonen och katastrof.

Sedan kommer hela världen att genomlida samma sak

eftersom hela Troja kommer att andas

ur askan av förstörelse, av vulgära akter och berövas sin oskuld.

Detta anses som de mest allvarliga

och farliga friare

som kommer att fortsätta att vara ute efter mig

som smutsiga män

som vände ryggen när Troja brann i lågor

eftersom de förtrollades av en ensam kvinnas  vindar som spridda

an en medvetslös horisont

har nollställt  världssamvetet

som begår dessa avskyvärda handlingar.

Men till syvende och sist

för att jag ska hålla  skandalen levande

och  inte bli sedd som en liten människa

Jag skulle säga ...

att de friare som befolkar Ithaca

som haven hotar  Odysseus själ,

dessa män

saknar det viktigaste

deras behag hänger som söndertvättade, 

bleka och dammiga...

Och de kan inte klara av  

Penelopes kvinnlighet ...

SÖKNINGARNA Poem in Swedish by ILIAS FOUKIS

SÖKNINGARNA

​============

När vi var färdiga med dagdrömmarna

och hade blivit klara med

teckenplaceringen på jorden

var det nu  rätt tid

att komma till jorden

på jakt efter guldsaker.

Enligt drömtydaren

Skulle vi först möta Turen

som enligt rekommendationerna 

från Paradisets trollkarlar ...

skulle vara glänsande

och befriad

av alla suckar på jorden.

Då vi hade ödet i våra händer

skulle det finnas goda chanser att i det andra skiktet

enligt en blind gammal astrologisk legend,

möta Kärleken.

Och efter att Jorden blivit förälskad i oss, 

skulle vi slutligen i det tredje skiktet,

enligt utsagor av Skapelsens grundare,

ledas till lyckan.

För att ni ska förstå 

hur pass allvarliga vi var

i sökningen efter lyckan i jordens djup

räcker det att jag berättar för er att  vi för att vara helt säkra,

klargjorde att forskarna

borde vara mycket försiktiga

därför den mystiska jorden

inom sig hade eld som skulle

kunna bränna vårat guld.

''- Var inte oroliga ...''

sade någon för att trösta oss.

''- Vår älskade Jord

håller inom sig även vattenforsar

för att vid fara släcka

de farliga bränderna.''

Så lite i taget

från dröm till verklighet

och från verklighet till ångest,

Jorden äntligen öppnade sig

Jag tror ni förstår…

Vi var säkra på att vi äntligen

hade framför oss –

trots att ingen av världens skrifter

önskade det – en vit dag.

Men tyvärr,

Jorden som  fortfarande tillhörde oss

Kunde inte ge oss något speciellt

eftersom hon för sig själv

inte  hade drömt om  en framtid

och vad gäller guldet,

sades det ingenting om.

Och faktiskt

just på grund av hennes likgiltighet

vattnet som var det lättaste av allt

hade nått väldigt högt

och våra eldiga förväntningar släcktes

redan från det första skiktet.

 översättning

Michalis Tsertsidis