PROMETHEUS OF THE WINDS Poem by ILIAS FOUKIS

PROMETHEUS OF THE WINDS 

Welcome again, oh, Winds

To our sleepy world..

But where were you, oh, Winds?..

You've disappeared for so much time!! 

And we've lost the aura and the impetus 

of the centuries..

At last..

A Prometheus that we had hidden

in the cellars of Dreams

rose our thoughts

with his cries to Olympus..

And we have risen our masts..

With your help now

we'll end 

our tragic idleness..

Break out Tramontana!*...

Hit us with the great urges of the North..

As much as a harsh, mythical man can do..

It doesn't matter if we'll hurt..

It's important to understand 

that history hasn't ended.. 

And that something is moving 

in this world...

Nevertheless...

Do whatever you think with your power

Tramontana..

All the rot and evil that you'll find 

in front of you..

Throw it away so it can be buried in the eternal sea...

Blow Gregale!*...

Blow as persistently and decidedly 

as you can..

You know the way..

Take us back..

As back as you can..

There, where man once understood 

that besides the body, he has a Soul too, 

that had to fit all in the poems of Homer,

where surely you have whispered these poems too..

Here and now merciful Gregale!*...

We have to learn the alphabet of Salvation

from the creator of Beauty..

And the master builder of Virtue..

Caress us Southern One!*...

Flood us with the rare, divine warmth 

of yours..

Please..

Do something for our pretty soul..

Because as we are speaking..

In this world..

Neither Lords

Nor Tyrants

Neither Orators

If you've understood..

Noone loves us..

And as it seems..

We're unnecessary people and nothing...

Take us in your enormous embrace..

There, where you held Aphrodite 

and Maria Nefeli..

So that we can ignore 

that we were once born on this Earth 

and that one day we shall die..

 But let death await...

Levante!*...

A stoical sea-storm of the centuries...

What did you think

When you saw face to face 

Achilles and Great Alexander!!!..

Wise and most respectful as you are

You knew that they had to be defeated

The Persians and Barbarism

And as you bowed before the saying..

"No harm did the Greeks do to the World"..

You gave them the credentials of immortality.. 

And you opened the road to them.. 

The one they had taken 

for the mausoleums of History...

Levante!*...

You never got tired

to spread to the world

the voices and oracles

of the Gods..

Do it again as it suits

an imperious Bard..

Here and now

We need the care of the Powers 

of Wholeness and Everything..

I'm speaking to you Levante..

Wise Wind of the Nations...

Ponente!*...

Blow, you too, Ponente,

Silently like the escape of the day..

Like the enormous prudence 

and wisdom of the sea..

Give me a little from your very blessed air..

From him where one saturday night

An hour like this..

He caressed Helen..

In the horizons of eternity...

Because it wasn't a night

Nor was it a simple love-affair..

It was a whole history..

It was Sparta that held the pen..

And the white paper was Troy...

And exactly as the Greeks understood

We understood too..

How the time had come 

To rise the masts and start..

Like the Kings

that wanted to take their girlfriends back..

We wanted to take back the world 

that we had lost...

Tramontana..

 Gregale..

  Southern One..

   Ponente..

    Levante...

Five parents in the star of the Sky..

You must do something for us...

There, where you'll gather,

Somewhere aside of the Moon

Near the planet Aphrodite..

In your gathering..

I would like to come as a messenger

For the evil that has found us...

Someone had the atrocious idea

From free people

To make us hermits...

In this full Moon

We can't see you..

Because at the window..

Barbarism is waiting to attack us...

Winds...

Like seekers and supplicants

We await a decision

From the Super Utmost Powers

At last to open the door to us...

In a while..

The Night is coming..

And the tragic soul of Humankind

will feel pain

from the Dynasty of Darkness...

Tramontana*= North Wind

Gregale*= North East or East Wind

Southern One*= South Wind

Levante*= East Wind

Ponente*= Western Wind

Translated from greek 

into english 

by Vasiliki Kalahani

IL CONGEDO DI ABELE Poesia di ILIAS FOUKIS

IL CONGEDO  DI ABELE

Che cosa è cambiato nel Mondo
dal momento che ero l’unico uomo
con il diritto di invadere il Paradiso!
 

Molto oltre…
Si sono ritirati certi mari o Oceani
per la gioia o per l’invidia
perché come belva
ho toccato e conquistato il corpo bianco della Felicità…
Chi potrebbe dirmi…
Se è cambiato qualcosa nell’apodosi del Sole verso la Terra…
avendo lo schianto dell’Anima e la vittoria della Mente…
appena fu intonato il canto
al fratello morto…!
 

No. Niente di tutto questo.
 

La vita è ingiusta, affatto ingiusta…
 

Tanto che sottovoce
per non spaventare i sognatori
vorrei dirvi qualcosa…
– Per vivere… dovevo fare un torto a qualcuno.
 

Adesso mi esercito per la prima e ultima volta nella Giustizia
sperimentando doti divine
nell’Arte della Scrittura…
in questa Serata che insieme con il Sole
crollerà nel nulla.
 

Domattina al suo posto
sorgerà la morte
e allora addio alla vita…
Si è trattata dell’ennesima follia.


         Traduzione

   MAURIZIO  DE  ROSA

FATTIGLAPPEN VID DOMSTOLEN Poem in swedish by ILIAS FOUKIS

FATTIGLAPPEN VID DOMSTOLEN

Observatörerna förutspår att
åtminstone en gång under min livstid
kommer jag att ha rätt ...

Hur kommer min rätt att se ut !
Hur gammal kommer den att vara...!
Hur kommer plånboken att vara ... tom eller full !

Jag är säker på
att orden för mitt försvar
kommer att vara lånade av de förlorade språken
eftersom det för närvarande
inte finns någon förståelig vokabulär
för att jag ska försvara mig på.


Så, som ni förstår
kommer min rätt att vara mycket gammal.

Vetenskapsmännen kommer att hitta den som ett lik
på vägen till deras professionella uppgång
och kommer att bli skrämda när de tittar på den.


De kommer bara kunna se hjälmen
full av tecken från ett förlorat liv
där det sägs klart och utan illusioner
att tillsammans med människorna misslyckade även Solen
att lysa med ljuset som de vanliga dödliga
inte hade gjort sig förtjänta av
ett kaos från stora föreställningar
som ingen vet något om de handgripliga Gudars
visdom som skulle skänkas till universum.


Det oförklarliga skulle vara att bröstet…
lederna, kotorna
som fick höra om de svarta nyheterna att

Rättvisans Gudar
aldrig var handgripliga.

De som var desperata av meningslösheten i världen
och som höll vid liv Helvetets kropp
i avgrunden.


När det gäller dygderna ....
drömmarna ...
känsligheterna...

och andra grekiska dygder ..
sannolikt ...
med en hopplös ensamvandring
bland oss.


Domarna bryr sig dock inte om
de grekiska dygderna
och om själens sanningar.


De vill ha påtagliga bevis
konkreta ...
handgripliga sådana ...

medan jag även denna gång
verkar vara mycket fattig..
trots att min rätt
som observatörerna skulle säga är
Evigt…. 

Das Schicksal Poem in german by ILIAS FOUKIS

Das Schicksal



Gestern,
sind unsere Chancen
im Flammen aufgegangen
weil die Sonne zum Schließen kam.



Ein weiterer gestern,
sind unsere Chancen weggegangen
denn wer weiß was passierte wenn die Weisen
mit ihren heiligen Predigten
uns das Vorrecht an das Licht nahmen.


Gestern,
wurden die Masten unserer Schiffe zerstört
während wir die Richtung suchten,
weil die Dinge das Sturmniveau erreichten.
So viel Wind…



Ein weiterer gestern,
waren wir nicht in der Lage
aufzubrechen um unsere Richtung zu suchen
weil wir uns besannen.



Gestern,
wurden unsere Träume überschwemmt
weil es so stark regnete.



Ein weiterer gestern,
konnten unsere Träume nicht wachsen
weil Tantalus der Verhexte
für einen schnellen Abschied von der Erde betete.
Und wie du weißt,
wir blieben ohne den Regen.



Gestern,
wurden unsere Köpfe
auf der Suche nach Gott betäubt
weil es zu viel Himmel über uns gab.



Ein weiterer gestern,
war es uns nicht möglich
auf der Suche nach Gott
unsere Köpfe zu heben
weil es keinen Himmel mehr gab.



Translated: Elvira Kujovic

DER GIPFEL Poem in German by ILIAS FOUKIS

DER   GIPFEL

Das einzige,

das in den gefrorenen Wüsten

der Antarktis fehlte war die Sonne,

welche es im Übermaß

nur in der Wüste der Sahara gab.

Das einzige,

das in der Hitze und am Geruch

der Sahara fehlte war die Oase,

die es nur in den

Amazonasregenwäldern gab.

Eingetaucht

in der Oase des Amazonas

fehlte mir nur noch der Gipfel,

welchen es nur in den Bergen

des Himalaya gab.

Jetzt wo ich den Gipfel

des Himalayas erreicht habe,

sehe ich, dass man

von nichts mehr träumen kann

außer über das.

Auf dem Gipfel,

Sicherheit und Friede.

Es ist so ruhig,

dass ich buchstäblich

an der Einsamkeit sterben könnte.

Und deshalb ist da ich leben will,

die einzige Lösung,

der Abstieg.

Translated: Elvira Kujovic

THE LUCK Poem by ILIAS FOUKIS

THE  LUCK 

Yesterday our Chances went up in flame
because the sun
came to close.

Yesterday as well:
our Chances went cold
because who knows what happened
at the Holy Sermons of Wisdom
that made them take the prerogative of Light from us.

Yesterday the masts of our ships were destroyed
in the quest for Direction
as things reached storm level...so much Wind.

Yesterday as well:
we were unable to set off
on our quest for Direction
because we were left Becalmed.

Yesterday our dreams were inundated
because it rained so hard.

Yesterday as well:
our Dreams were unable to grow
because Tantalus that jinx
was in such a hurry to bid farewell to Earth...
and, as you well know, we were left rain less.

Yesterday our heads went numb
in the quest for God
because there was so much Sky overhead.

Yesterday as well:
it was impossible to lift our heads
in the quest for God
because there was no Sky left at all.

Translation by PHILIP RAMP

L'ULTIMA DI OMERO Poesia di ILIAS FOUKIS

L'ULTIMA  DI  OMERO



Oggi comincia la stagione dell’autunno.

Siccome hanno cominciato a cadere le foglie
e a me che sono Vecchio
sono cominciati a cadermi i pensieri
vorrei parlare per una volta
con l’autunno – dell’autunno.

Non continua più…
Mi abbandonano uno dopo l’altro

come abbandonano il Mondo
le Magnifiche visioni della Genesi
le metafore… le allegorie i simboli…


Fanno ritorno in Grecia con la vita
e me mi lasciano con la morte a Troia.


Ecco perché anch’io li seguo
per vedere finalmente un giorno di gaudio
chiudendo per sempre questo Epos
con la parola Classica per trovare un po’ di felicità
perché la Felicità era la Causa Divina
anche per il suo Inizio.


Temo però
che i Moderni giudici del Futuro
fino ai quali
l’autunno può giungere come eterna tenebra
le mie parole per l’autunno – nell’autunno
come se niente fosse
si potrebbero incorporare in qualche capitolo
dell’Iliade o dell’Odissea 
per cui è meglio che… taccia.


             Traduzione

        MAURIZIO   DE   ROSA

ODYSSEUS OSAGDA Poem in Swedish by ILIAS FOUKIS

ODYSSEUS

​

"När jag reste Jorden runt

såg jag att ön mittemot de Karibiska strömmarna

när den mötte på resenärer

utan karisma

som var ute efter stora upptäckter

genomgick inte någon geografisk reformering

men påminde mig bara om Ithaca ...

Avståndet till ön var tillräckligt

för att tvivla ännu en gång

för Penelopes lojalitet ...

att hon återigen vanhedrade Greklands heder

genom sina erotiska kontakter med förlorarna från Troja

och genom att sprida hopp om att kunde erövra hennes kropp ...

Jag säger att den grekiska armén skulle misslyckas

att förödmjuka hennes lycka

som kunde ödelägga Greklands själ.

(Och ha i åtanke att ...

Om något sådant händer

... den där eviga människan,

som fantiserar om filosofi  i Aten…

glöm honom för gott ...)

Trots det, i sådana stunder

lönar det sig inte att spendera den Gudomliga Anden

för sådana triviala saker

eftersom det var den tid då det  i Olympen

förevigades en besvikelse utan motstycke

för världslogikens misslyckande

när det i dess kärna fanns kvinnor.

Och nu när jag betraktar öns  böjda palmer

kommer jag att tänka på öarna i Grekland

som vi lämnade för att resa till Troja,

naiva och oförstående

att genom att obarmhärtigt  bestraffa suget

som gav glans åt Trojas ungdom

med sådana smala visioner och lokalism

gav vi ett bra recept

för stridigheter och världsförstörelse.

Jag bad om ursäkt för Elden

Bakom Karibiens axlar ser jag

Ipiros med sin oroliga folkskara i nutid.

För hennes tillkomst eller ej till världen

ska de olika mänskliga tankens strömningar

komma att drunkna i ordkrig.

Till slut kommer de att lämna kvar

en värdig gravsten på de drunknades gravar

och Ipiros självständighet

kommer att förtalas.

De kommer särskilt att ta avstånd från mig

som kommer att vara bannlyst för alla mina liv

därför att direkt efter förstörelsen av Troja

skickades jag av grekerna

att leta efter nya och obeträdda marker ...

i en tid då det enda jobbet som

passade bra till detta folk var plundring.

Långt senare kommer flera besökare

laddade med Spöken

och Mytologiska anteckningsböcker ...

där det skrivits att det aldrig existerade

en lysande period av  vidskepelse

och de  satte sin fot på ön

för att attackera kontinenten

kommer de gamla vise männen

att finna att deras tankar är slut 

då de spenderats

för att övervinna strömmarna.

Kontinent 

kommer att missförstås p.g.a. av denna olycka

och kommer att gå mot Stokastikerna

och faktiskt ofta komma ...  be till Gud

att ödelägga Öarna.

Någon  kommer definitivt att förlora

och medan jag redan nu förebådar

detta fruktansvärda nederlag

skulle jag vilja  rikta en varning

till Apollo….

att de gamla Mytologierna

kommer inte längre att spela någon roll.

Det är därför ...

när vi möttes på ön

och vi såg att båtens master just fallit…

under det att  Spökens master hissades

höll vi en minuts tystnad

p.g.a. Aristotelis drunkning i Evripos strömmar

trots att det fortfarande inte hade skett.

PENELOPE Poem in Swedish by ILIAS FOUKIS

    

PENELOPE

​=========

De blivande friarna finns på Ithaca

den sanne älskare vet jag inte var han befinner sig.

Att klättra på olivträd,

för att kanske få tag på en verklig krona.

Oliverna är eviga i Ithaca

och som denna öns ära

är träden där inte rädda

för varken höjder eller döden.

Kort sagt

de är lugna när det gäller odödligheten

och tänker på nöjet som kommer att få

deras gigantiska kroppar

och lustan att bli en säng.

För att hamna bland vågorna i havet

och kanske leda mig till den verkliga kronan.

Jag fruktar låg andlig nivå

av världens hav

som kommer att översvämma 

lilla Ithaca

jorden ...

som aldrig accepterat att bli hav

och genom att höja sin svartsjuka som hotande mast

med  Poseidons välsignelser

för lycka och en god tid i Ithaca

kommer att bli en  prospektiv krans.

Jag vänder ansiktet mot himlen

och ber för den sanne älskaren.

Himlen föddes på Ithaca

men degenererades helt  när 

han lämnade ön

och förbannad av hängivenheten

till Odysseus

tillsammans med en arme av 

cyniska och fega

som han håller där uppe

för denna glittrande Dygd 

hos vanliga dödliga

kommer att förblindas 

av det dimmiga hatet

när förvandlingen sker till en säng.

Att sträcka händerna mot horisonten

I hopp att kanske nå den verkliga kransen.

De sovande styrande  bryr sig inte

om Trojas svarta nyheter.

De kommer att vakna av en 

kvinnas mjuka händer

och förbanna sömn och drömmar

som nästan höll på att beröva dem ...

vad annars? ... och de fula gamlingarna

förväntar sig att ha ett erotiskt party.

Jag förväntar mig en varm medelhavsvind

som kanske kan visa mig routen för Odysseus båt.

Desperata Penelope ...

Gör inga sådana misstag!

Vindarna är kalla

och leder endast till Troja.

Du kommer också att hamna där

att göra sällskap med 

den otrogna skönheten

som du satte som en krans 

på världens ansikte,

en krans av demonen och katastrof.

Sedan kommer hela världen att genomlida samma sak

eftersom hela Troja kommer att andas

ur askan av förstörelse, av vulgära akter och berövas sin oskuld.

Detta anses som de mest allvarliga

och farliga friare

som kommer att fortsätta att vara ute efter mig

som smutsiga män

som vände ryggen när Troja brann i lågor

eftersom de förtrollades av en ensam kvinnas  vindar som spridda

an en medvetslös horisont

har nollställt  världssamvetet

som begår dessa avskyvärda handlingar.

Men till syvende och sist

för att jag ska hålla  skandalen levande

och  inte bli sedd som en liten människa

Jag skulle säga ...

att de friare som befolkar Ithaca

som haven hotar  Odysseus själ,

dessa män

saknar det viktigaste

deras behag hänger som söndertvättade, 

bleka och dammiga...

Och de kan inte klara av  

Penelopes kvinnlighet ...